15/06 2001

Höga berg och djupa dalar - EuroLambretta 2001

Årets höjdpunkt för europas alla Lambrettister arrangerades i år av Lambretta Club Swiss och gick av stapeln den 15 – 17 juni i en liten stad som heter Langenthal, ungefär mitt i Schweiz.

Vår resa började redan på onsdagskvällen då vi skulle köra våra första Lambretta-mil ner till färjan i Trelleborg. Magnus TV 200 ville dock inte längre än till Maglarp så det blev för mig att snabbt hämta min TS1:a och så fick Magnus ta över styret på min DL 200.

Tio minuter i tio äntrade vi så färjan och det var så precis att vi kom med så ni anar det inte. Torsdag morgon och vi rullar av färjan i Travemunde och styr mot Hamburg. Väl där spenderades dagen med lite blandade aktiviteter bla Biergarten, innan vi smög ut till Altona där biltåget väntade. Vi körde ombord Lambrettorna och det var tysk ordning som gällde på vagnen, det surrades och säkrades lite överallt och sedan bar det iväg. Det här med biltåg är en kanongrej, samtidigt som du färdas kan du käka, drick öl (gott) och sova.

Således vaknar vi upp på fredagsmorgonen i Lörrach, precis vid Schweiziska gränsen, av med Lambrettorna, på med packning och damer och in i Schweiz. Vi väljer att köra små slingriga vägar då motorvägar kostar pengar att köra på i detta land ( som allt annat för den delen). Härlig natur och vilka vägar! Efter ca 6 mil är vi så framme i Langenthal och efter lite surr hittar vi så till träffplatsen.

Vi stannar i entrén och registrerar oss, får vår ”goodiebag” och styr sedan mot campingen där övriga väntar. Den svenska delegationen bestod av: Jocke, Marcello, Bo-Martin, Patricia & Tom från Lc Stockholm, Göran & Jenny från Lc Göteborg samt Olof, Ingrid, Magnus, Jessica, Gert & Elisabeth från Lc Malmö. Således 13 vikingar som bar den svenska fanan högt och stolt bland de närmare 400 andra Lambrettisterna. Klubbar från hela europa är på plats med stora delegationer från bl.a England, Italien, Holland och Tyskland. Totalt elva nationer deltar. Naturligtvis kommer många deltagare även från värdlandet. Men som årets stora överraskning kunde vi notera 5 deltagare från Polen !

Solen skiner varm och snabbt är det dags för första ride-outen, till ett lokalt Lambretta-musuem. Bosse, Gert & Elisabeth hänger på medans vi andra passar på att meka lite på campingen. Jag byter bakhjulslager och kona i min DL och Göran slänger på ett flong nytt Imola-kit på sin serie 1:a. Hela tiden surrar det med engelsmän omkring oss som assisterar och ger råd. Trevligt med hjälpsamma vänner. Framåt eftermiddagen kommer regnet och vi avbryter vårt mekande, Gert och co återvänder från deras lilla tripp som visade sig vara på ca 10 mil och det där Lambretta museumet var kanske inte det största i världen men korven var god och det är ju alltid trevligt att köra på slingriga alpvägar med 100 andra Lambrettor. Särskilt om man ligger en bit ner i fältet så att säga och får del av alla de ”sköna dofterna”. Fredag kväll ägnades och god mat och dryck innan det var dags att krypa ner i igloo-tältet.

Efter en superb frukost inleds lördagen med ännu en ride-out, denna gång till Ementhal och en liten kik på en ostfabrik. Återigen härliga vägar, det går upp, upp, upp och sedan ner, ner, ner. C a 100 Lambretter deltar i ride-outen och här hittar vi allt från tidiga A-modeller till maffigt trimmade serie 3:or.

Lunch långt uppe i alperna och sedan bär det av hemåt igen. Jag snackar med en österrikare precis innan vi skall köra, han kör en trimmad serie 3 Li med stort kromat effektblås etc. Han undrar givetvis vad jag har för nått i min, TS1 225 svarar jag, trevligt tycker killen och inviterar mig till lite race på vägen hem.

Killens maskin är snabb helt klart och jag har lite problem att hänga med honom på de slingriga vägarna neråt, dels tar det en stund att få upp flåset i min TS1:a, dels har jag Ingrid bakpå. Väl ute på en lång raka får jag så min chans och accar i kapp killen, väl jämsides med honom håller jag ca 110 km/h på trean och han ger verkligen järnet på sin maskin, då lägger jag i fyran och drar ifrån…. TS1 rules!

Lördag eftermiddag är det så dags för custom-show och våran Gert ställer ut med sin flotta TV serie 1. Många fina maskiner deltar och vi hittar allt från topprenoverade exemplar till ombyggt, trimmat och sågat. Samtidigt säljs det delar och prylar från de olika klubbarna och givetvis är Sverige representerade med Jocke och Bosse bakom bordet.

In i duschen för att tvätta bort TTS-ångorna och sedan uppvärmning inför kvällens gala-middag. Vi samlas utanför lokalen och släpps in klubbvis för att undvika för långa köer till maten. God mat proffsigt lagad på platsen av egna klubbfunktionärer !! och trevligt sällskap och så är det dags för klubbarnas representanter att äntra scenen. Lambretta Club Holland inbjuder till nästa års EuroLambretta den 14 - 16 juni, i en stad som heter Emmen, inte långt från Groningen.

Bo-Martin delar så ut ”The Elk of the Year”, denna gång en betongjuten version av vår så populära vägmärkesälg, till värdklubben som tack för ett fint arrangemang.

Det bjuds på en stunds folkdansuppvisning innan det är dags för en DJ att ta över underhållningen. Denna läderbyxklädde man har en viss förkärlek till Modern Talking etc och byts ut efter ett par låtar av en rund engelsmän som lägger på de där goa 7” vinylerna med alla spåren som vi så väl känner igen. Fullt golv hela kvällen således och en hejdundrade fest. Fransmännen aspirerar på någon egen form av dans som kanske inte precis kan definieras som folklig om man nu med folklig menar kulturell, men ändå, stämmningen är hög och kulminerar när två engelsmän? på sina hojar drar en snabbrepa genom festhallen ”all nude”.

Söndag morgon innebar frukost för alla utom en (gissa vem?) och sedan skulle det delas ut priser till vinnarna i custom-showen. Gert fick tyvärr se sig slagen av en lokal förmåga vars maskin enligt min mening inte alls var lika snygg eller orginalspecad. (Att han hade nån polare i juryn får man ju hoppas inte inverkade på bedömningen.)

Sedan var det dags att vända hemåt igen, tack och farväl till alla nya och gamla vänner. Packa och äntra hojarna för att åter slingra oss ner till Lörrach igen och biltåget. Väl framme i Travemunde på måndagsförmiddagen kunde man skölja ner vägdammet med ”ein grosse” och summera upp helgen: mycket trevligt , välarrangerat och vilka vägar!

Vi ses i Holland 2002!

Tack till Lambretta Club Swiss och till Bo-Martin som samordnade det hela för vår del.

Olof Fransson